På forntida vingar?

Alla har vi någon gång förundrats över den mångfald av underliga maskiner som byggdes när det förra seklet var ungt. Alla dessa unga män med äventyrslusta men kanske bristande aerodynamiska kunskaper som kastade sig över den nya "sporten". Vingar inte bara till höger och vänster utan också fram och bak. Ju fler dess bättre... Föga förvånande kom bara en mindre del av dessa tidiga experiment upp i luften och en majoritet av dem bara med ungefär samma flygtid och flyghöjd som en vanlig marmeladsmörgås i fritt fall från frukostbordet mot golvet...

Nå, det är lätt att göra sig lustig över dessa modiga/dumdristiga flygförare och konstruktörer men det är också orättvist. Mycket av den teoretiska kunskap som behövs för att komma tryggt upp och ner igen fanns genom sådana som Cayley, Lilienthal och bröderna Wright som genom systematiska försök faktiskt förstod hur det skulle göras. Det var lämpliga material, beräkningsmetoder och utrustning som saknades. Men skam den som ger sig!

Intressant nog fanns det på modellflygsidan en klart mer sansad aktivitet. Alfred Penaud hade redan på 1870-talet väl fungerande modeller i den form som dominerar idag: stora bärplan fram, styr- och balansplan bak och allt monterat på så lite kropp som möjligt. På hans modeller var propellern knuffande, men det, förutom materialvalen är också det enda som skiljer dem från de flesta mer moderna modellflygplan. Penaud intresserade sig även för ornithoptrar och helikoptrar, men alla hade det gemensamt att de inte försökte efterlikna något "riktigt" flygplan, helt enkelt för att det inte fanns några fungerande förlagor...

När nu, om ordleken tillåts, flugan tagit fart under tidigt 1900-tal så började det dyka upp mer eller mindre skalatrogna modeller efter olika förlagor. Tidskrifter som "Flight" och "L’Aèrophile" presenterade läsarnas modeller med stort allvar. Man verkar inte sett ner på de som byggde leksaksflygplan! De här skalamodellerna var ofta förhållandevis stora. Eftersom materialen som stod till buds var de samma som användes i byggandet av personbärande flygplan blev vikterna förhållandevis höga och det enda sättet att hålla nere vingbelastningen var att bygga stort. Björk, bok, bambu, siden, grövre pianotråd och nubb för att hjälpa de inte alltid funktionella kallimmen. Tänk vad skönt att vi nu har 3D-skrivare, utvald balsa, kolfiber och cyanolim till våra modeller!

Men ändå... För ett tag sedan dök det upp en liten söt bok på en facebookgrupp. Boken riktar sig till "die Knaben" och innehåller bygginstruktioner och ett flertal ritningar på några av de toppmoderna monoplan som pluttrat omkring i Europas lufthav. Lars Tolkstam insåg att det här skulle kunna roa oss andra och han vidarebefordrade några bilder. Reaktionen blev ganska omedelbar: det här vill vi bygga!

Modellerna är mycket förenklade stavmodeller av maskiner som Fokker Spinne och Rumpler Taube men just det är en stor del av charmen. Att dessa modeller passar in i den av redaktör Sten föreslagna "dinosaurieklassen" gör inte saken sämre. Materialen är de för tiden vanligt förekommande som bambu, furu och rotting, men de är faktiskt lätta att få tag på än idag. Vissa av teknikerna för bygget som tillexempel att våtforma/basa kanske inte ingår i allas byggerfarenheter, men det gör det ju bara roligare.

Jag skulle därför vilja föreslå att du som är intresserad hänger med och snickrar ihop en Taube eller Harlan. Det finns i mina ögon ingen anledning till att frångå något av de material eller instruktioner som anges i ursprungstexten annat än vad gäller lim. Rotting finns på till exempel Panduro eller andra pysselbutiker, längre kebabspett av bambu fungerar att spänta ner till ungefär de dimensioner som behövs.
Huvudritningen till Rumpler Taube hittar du på SMOS hemsida. Den innehåller allt det som finns på originalritningen men är korrigerad för de skevheter som fanns där. Jag har också lagt till lite mer information som kommer från bygginstruktionen. Ritningarna går att skriva ut på A3. De övriga tre modellerna finns också där samt bilder på originaltexten för den som är förtjust i frakturstil.

På facebookgruppen Stick and tissue kan du följa Paul Chapmans bygge för att få se hans lösningar och tolkning av ritningen.

Johan Wallin

Material:

Poppel/Lind (propeller) - Hård balsa bör väl vara OK.

Bambu, 3 X 2 mm (mittbalk), 3 X 0,5mm (spryglar) , 2 X 2 mm (stabbe) - Då spännvidden på modellerna är 60 cm behövs cirka 30 cm långa bitar för balken. Långa grillspett går ibland att få tag på billigt. Bättre är att spänta direkt ur grövre bamburör från trädgårdshandeln. Spänta alltid genom att klyva mitt i biten med en lite trubbig egg. Fortsätt spänta röret mitt i gång på gång tills du når rätt dimension. Då behåller du fibrerna hela. Ytterdelen av bamburöret har mycket tätare fibrer och är därför starkast. Putsa med skarpt blad till rätt tjocklek.

Peddigrotting, 3 mm (landställ, framkant), 2 mm (stabbe, fena) - Finns lätt att hitta via nätet, "pysselbutiker" eller hantverksbutiker.

Fur- eller granlister 5 X 7 mm (kroppsstav) - Täta raka fibrer om sådant fortfarande går att hitta...

Plywood 4 mm (hjul) - Texten rekommenderar "aluminium-panzerräder" som kan köpas i hobbyhandeln. Tidsmaskin någon? Poppelply borde vara OK.

Aluminiumplåt 1 - 1,5 mm (propellerlager)

Aluminiumrör, 3 mm invändigt (Vinginfästning)

Pianotråd 1,5 mm (propelleraxel och bakre krok)

Pergamentpapper (klädsel) - Här är kvaliteten okänd men pappret ska ha fibrer och vara vattentåligt, vi skulle eventuellt kunna använda vellum, smörpapper el dylikt. Det verkar som om författaren föredrar någon form av japanpapper som användes för kalkering så dopat lite grövre japanpapper vore väl också OK.

Siden (klädsel) - lyxalternativet. Polyester-, nylonväv (ej ripstop!) kan väl vara OK om så önskas.

Silkestråd/sytråd - stagning och förbindningar

Byggtips:

Rottingen kommer i form av rullar. Genom att blöta den och låta den hänga ett dygn med en tyngd i nedre ändan kan den rätas ut innan användning till de olika delarna. Att väta den där den ska böjas, nåla runt om och låta den lufttorka verkar fungera utmärkt. För den otålige kan hårtork användas.

Bambun formas ganska lätt genom torrbasning. En lödkolv eller för den modige ett stearinljus räcker. Jag tror det var Doug McHard som satte en plåtburk runt en gödlampa för att få en varm yta att böja bambun mot, men det har jag inte prövat.