En tävling med dubbla syften... då det är dels en del av Lilla Friflygcupen och dels en Oldtimertävling. Men det vet ni nog så det räcker väl så. Hösttävlingen är väl mest för de som inte fått nog av flygande. I år har väl ingen fått för mycket vind under vingarna. Just på grund av att det blåst jämt hela tiden. Jag har blivit "algerisk" mot väderleksprognoser efter att försökt hitta flygväder. Innan augusti när jag åkte till VM hade jag flugit på de FYRA! tillfällen som var hyfsade och då kunde jag ta ledigt från jobbet om de var på vardagar. Nu lovade vår egen Björn en till två meter vind, soligt och 18 plus, vi har alla vår version av verkligeten men de troende skall inte tveka..
Jag hade svårt att besluta mig för maxtid innan tävlingen. Efter att gjort två trimstarter var det uppenbart att det skulle bli trädhämtning för de olyckliga, så det blev en och en halv minut max i alla klasser. Vi begränsade även motortiden i F1S till fem sekunder. I just F1S resulterade det i löjligt dåliga tider, men efter att trimmat dagen innan hade jag sett att det flög väldigt långt från högre höjd. Jag lyckades faktiskt komma in i skogen på en minut eftersom jag inte hade något kurv, modellen har bättre koll på termiken än mig och vägrar svänga i sjunk.
Det var roligt att se alla igen, men extra roligt att träffa Gunnar Wivardsson igen. Det var också roligt att se två obekanta ansikten, Stefan och Jan från Östergötland. Det var uppenbart att de flugit en del, för deras Skyladys var i gott trim. Vad som egentligen händer under en tävling är svårt att hålla reda på när man själv tävlar, så ni får själva dra era slutsatser från resultatlistan. Förutom mina och mina motståndares mediokra flygningar i elmotor-klassen, såg jag Lars-Erik Fridströms flygningar med dieselmodellen Slicker. Förvånansvärt stabil i motorflykten, inte alls som min eldrivna modell. Naturligtvis är det bättre om det väsnas på väg upp och så luktar det gott också. Nu hade han tydligen själv bestämt att maxtiden var två minuter, så han fick hämta i en fårhage bortanför fältet.
Martin Larsson
Senast ändrad: 2018-03-31
